Det var en vacker sommardag på landet. Solen sken och värmde ett gammalt hus, som var omgivet av djupa kanaler. Från muren som gick runt huset fram till kanalens kant växte stora, gröna blad, som var så hög att barnen kunde gömma sig under dem, och det var där som en anka hade byggt sitt bo och lagt sina ägg.

Hon började bli väldigt trött på att ligga och ruva, när hon äntligen hörde ett knak. Ett litet huvud stack ut och sedan ett till och ett till. De vaggade ut ur lövverket och kikade sig omkring.

- Världen är stor! se de till sin mamma.

Hon räknade sina ungar och tittade efter i boet. Där låg ett ägg kvar, det största av dem alla. Det hade inte kläckts ännu. Ankmamman ruvade ägget tills det äntligen kläcktes, och ut snubblade den största och fulaste ankunge hon någonsin hade sett.

- Det var mig en stor och stark krabat, sa hon. Inte alls som de andra småttingarna.

Nästa dag strålade solen igen när ankmamman och hennes ungar gick ner till kanalen för att prova på att simma. Plask! Mamman hoppade genast i vattnet, och alla de små dunbollarna följde efter. En efter en hoppade de i och simmade som om de aldrig hade gjort annat. Till och med den stora grå ungen simmade omkring som de andra.

- Kvack, kvack! sa ankmamman. Följ med mig nu, så ska jag visa er den stora världen. Men håll er nära mig så att ingen trampar på er, och se upp för katten.

Först kom de till gårdsplanen där alla de tama ankorna höll till.

- Ni måste buga er för den gamla ankan där borta, sa ankmamman till sina ungar. Hon är en långväga gäst, som kommer ändå ifrån Spanien.

Alla ankorna på gårdsplanen stirrade på den nya kullen och började prata med varandra.

- Titta, så ful den där är! sa de och flera av ankorna flög bort och hackade på den grå ungen.

- Låt honom vara, sa hans mamma. Han har inte gjort något ont.

- Det var fina ungar du har, sa den gamla ankan. Alla är väldigt söta, utom en.

- Nej, han kanske inte är så vacker, sa hans mamma, men han är snäll och han simmar lika bra som de andra, ja, faktiskt lite bättre.

Hon strök den fula ankungen över halsen och rättade till hans rufsiga fjädrar. Men det var ingen bra dag för den stackars fula ankungen. Han blev biten och retad av både ankor, hönor och kalkoner.

Och det blev bara värre och värre. Flickan som matade fåglarna sparkade honom, och till och med hans egna syskon var stygga mot honom. Så han bestämde sig för att rymma. Han rusade genom häcken och skrämde några små sparvar. "Det är för att jag är så ful", tänkte han och sprang vidare. 

Han kom till en hed där det levde vilda änder.

- Du var mig en riktig fuling, sa de vilda änderna till sin nya vän, men det gör inget för vår del, bara du inte plötsligt får för dig att gifta dig med någon i vår familj.

Stackars liten! Han hade inte ens tänkt tanken att gifta sig. Han ville bara leva i lugn och ro bland vassen och simmar runt i vattnet. I två hela dagar hade han det bra där, men på den tredje dagen vaknade han av ljudet av gevär och skällande hundar. Han såg änder och gäss falla döda ner från skyn.

Ungen höll sig alldeles stilla medan hundar plaskade runt i vattnet omkring honom och trampade ner vassen både åt höger och vänster. Under ett läskigt ögonblick stod han nos mot nos med en jakthund, men den rusade snabbt iväg igen.

- Jaha, sa han för sig själv, jag är visst så ful att inte ens en jakthund vill fånga mig.

Det blev inte tyst igen förrän sent på eftermiddagen. Sedan väntade den fula ankungen ytterligare en timme innan han flydde från hemmet i vassen. När mörkret föll hade han just kommit fram till en liten stuga med en dörr som var trasig. Hålet var precis lagom stort för honom att smyga igenom. I stugan bodde en gammal kvinna med en katt, som låg i hennes knä och spann förnöjd, och en höna som värpte goda ägg. De sov alla djupt och märkte inte att de hade fått besök förrän nästa morgon. Katten jamade, och hönan kacklade:

- Vad står på? frågade kvinnan och såg sig om i rummet.

Hon såg dåligt och trodde att ungen var en fet anka som hade gått vilse. 

- Är det en hona, får vi goda ankägg också, sa hon.

I tre hela veckor satt ankungen i ett hörn i stugan och var ledsen. En dag öppnade gumman dörren, och han kände det varma solskenet på sina fjädrar. Han fick sådan lust att simma att han bara måste berätta det för hönan.

- Vad är det med dig? sa hönan. Du gör ingenting på dagen, du bara sitter och drömmer. Du kan väl lägga ägg eller spinna och glömma dina konstiga fantasier?

- Jamen, du är härligt att simma, sa ungen. Vattnet sluter sig över huvudet, och man dyker ner till bottnen.

- Du är tokig, sa hönan och skakade på huvudet. Varför frågar du inte katten, som är det klokaste djuret jag vet, om han skulle vilja simma och dyka ner till bottnen av dammen. Eller fråga vår goda matmor. Ingen är mer klok än hon. Tror du verkligen att hon skulle vilja ta sig en simtur och dyka med vatten över huvudet?

- Du förstår ju inte, snyftade den fula ankungen.

- Pytt! Tror du att du är klokare än både katten och gumman för att inte tala om mig? Du borde verkligen vara tacksam för all den vänlighet du har bemötts med här. Har du inte ett varmt rum att bo i? Och har du inte glädjen av vårt sällskap, vår vishet och enorma erfarenhet? Du kanske inte gillar att göra sanningen, men det är det vänner är till för att berätta. Ta dig samman nu och lär dig spinna eller lägga ägg.

- Jag tror jag ska bege mig ut i den stora vida världen igen, sa ungen.

- Ja, iväg med dig då, sa hönan, och den fula ankungen flydde ut genom den öppna dörren.

Snart hittade han svala, sköna vattendrag som han hade längtat så efter. Först sam han på ytan, och sedan dök han ner till bottnen. Det var underbart. Men fortfarande var det inga andra djur som brydde sig om honom."Det är för att jag är så ful", sa han till sig själv.

Det blev höst, och bladen blev gula och bruna. Den stackars ungen började darra allteftersom det blev kallare och kallare. 

En kväll när solen höll på att gå ner, såg han en flock stora fåglar som flög uppe i skyn. Det var de vackraste varelser han någonsin sett. Deras fjädrar var vita och deras halsar var långa och smala. Det var svanar som flög söderut till varmare länder.

Det blev en kall vinter, och den stackars ungen var alldeles ensam. Han frös nästan fast i isen när en vänlig boende fick syn på honom och tog med honom hem. Där återfich han sina krafter, men barnen ville hela tiden leka med honom. Han var lite rädd för deras hårda nypor, och en dag flydde han ut i snön igen.

Det vore allt för hemskt allt som den fula ankungenfick stå ut med denna vinter, men det varade inte för evigt. En dag kände han hur solen började värma hans fjäderdräkt. Lärkorna sjöng. Det var vår! Den fula ankungen sträckte på sig och skakade sina vingar. De var mycket starkare än förut, oh han flög iväg längs kanalen och landade vid en trädgård full med blommande äppleträd. Det var vackert och doftade underbart. Då kom tre vackra svanar simmande i kanalen. Ankungen blev så förtjust när han fick syn på dem, att han flög ut över vattnet och simmade fram till dem. "De vill väl inte veta av mig för att jag är så ful", tänkte han och hängde med huvudet. Då såg han sin spegelbild i vattnet. Och han såg ingen ful, grå ankunge, utan en vacker, vit svan! De sotra svanarna samlades kring honom, strök honom över halsen med näbbarna och var mycket lyckliga. Han mindes hus han hade blivit hånad och retad och att alla hade sagt att han var den fulaste fågel av alla. Nu tänkte han för sig själv: "När jag var en ful ankunge kunde jag väl aldrig ana att jag skulle bli så här lycklig!"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

1. Bockarna Bruse 2. De tre små grisarna  3. Rödluvan 4. Snövit 5. Hans och Greta 6. Askungen 7. Den fula ankungen 8. Törnrosa 9. Dummerjöns 10. Prinsessan på ärten 11. Kejsarens nya kläder 12. Pojken som åt ikapp med jätten ...

this is not copyrighted © by Daisy Meadows   På jakt efter svartalfen   Rebecka tyckte synd om älvan. - Var inte orolig, sa hon. Kristin och jag ska hjälpa dig att få tillbaka väskan. - Åh, menar du verkligen det? utbrast Miranda lyckli...

This is not copyrighted © by Daisy Meadows   Den rasslande tamburinen   Flickorna avbröt uppvisninge och rusade bort till läraren, samtidigt som flera föräldrar skyndade fram för att försöka hjälpa till att lösa problemet. Men ingen verkade...

Hallå. Nu tänkte jag svara på en fråga som jag fått på FaceBook.   Har du en blogg? Ja, det har jag. Den som jag liksom bloggar på nu.. http://klassiskasagor.bloggplatsen.se   ...

this is not copyrighted av Daisy Meadows   Musiktrubbel   - Åh, vad bra du dansar! sa Rebecka och klappade i händerna. Hon log mot sin vän Krisitn, som just hade visat upp balettstegen som ingick i den dansuppvisning hon skull vara med i ...