Det var en gång en mamma Get som hade sju små killingar. Hon älskade dem lika mycket som alla mödrar älskar sina ungar.

En dag hade hon ett ärende in i skogen, så hon samlade de sju killingarna och sa:

- Mina kära små, jag måste gå in i skogen en stund. Akta er för vargen. Om han kommer in här, äter han upp er allihop. Han kanske försöker att lura er att tro att han är någon annan, men ni känner igen honom på hans skrovliga röst och svarta fötter.

- Oroa dig inte, mamma, svarade killingarna. Vi ska komma ihåg vad du har sagt.

Så gick mamma Get glad och lugn in i skogen. Strax efter att hon hade gått knackade det på dörren och en röst ropade:

- Öppna, mina små killingar. Er mamma är tillbaka och har med sig något gott till er.

Men de små killingarna förstod på den skrovliga rösten att det var vargen, så de sa:

- Nej, du får inte komma in. Du är inte vår mamma. Hon har en mjuk och len röst, men din röst är skrovlig. Du måste vara vargen.

Då sprang vargen hem, letade upp en bit krita och åt upp den. Detta gjorde att hans röst blev mjuk och len, och han återvände till killingarnas hus och sa:

- Öppna, mina små killingar. Er mamma är tillbaka och har med sig något gott åt er. 

Men vargen råkade hålla sina stora, svarta tassar mot fönstret. När killingarna såg detta sa de:

- Nej, du får inte komma in. Vår mamma har vita tassar, men dina är alldeles svarta. Du måste vara vargen.

Då sprang vargen till bagaren och sa:

- Jag har skadat mina tassar. Lägg lite deg på dem.

När bagaren hade gjort det, sprang vargen till mjölnaren och sa:

- Häll mjöl på mina tassar.

Men mjölnaren tänkte att vargen hade något skumt på gång och vägrade att göra som vargen ville. Men då hotade vargen att äta upp honom om han inte lydde. Mjölnaren blev rädd, förstås, och hällde vitt mjöl på vargens degiga tassar.

Så begav sig den elaka vargen för tredje gången till killingarnas hus och ropade:

- Öppna, mina små killingar. Er mamma är tillbaka och har med sig något gott till er.

Han visade sina tassar i fönstret, och när de små killingarna såg att det var vita som snö, trodde de att det verkligen var deras mamma och öppnade dörren. Men in rusade istället den elaka vargen! Killingarna blev så rädda att de sprang och gömde sig. En gömde sig under bordet, en annan gömde sig under sängen, en tredje gömde sig i skåpet, en fjärde gömde sig bakom köksdörren, en femte gömde sig i ugnen, en sjätte gömde sig i badkaret och en sjunde i den stora, gamla klockan.

Men den elaka vargen letade upp killingarna en efter en och slukade dem hela. Det var bara en enda liten killing han inte kunde hitta, nämligen den som hade gömt sig i den stora, gamla klockan.

Vid det här laget var den elaka vargen så mätt att han nästan inte kunde röra sig, men han släpade sig långsamt ut i skogen och somnade. Det dröjde inte länge förrän killingarnas mamma kom hem igen. Hon möttes av en hemsk syn! Dörren var öppen, bord, stolar och bänkar var omkullvälta, badkaret var trasigt och lakanen var avslitna från sängen. Och alla killingarna var borta! Hon ropade deras namn, men fick inget svar. Inte förrän hon ropade namnet på den yngste. Då hörde hon:

- Jag är här! I den stora, gamla klockan!

Killingen rusade in i sin mammas famn och berättade att den elaka vargen hade ätit upp alla de andra. De gick ut i skogen tillsammans och kom till just den gläntan där vargen låg och sov djupt. Mamma Get gick fram och tog en ordentlig titt på vargen, och hon tyckte att hon såg något som rörde sig i hans mage.

- Kära nån! viskade hon. Kan mina små ungar fortfarande leva? Hoppas det...

De sprang genast hem och hämtade sax, nål och tråd. Så klippte mamma Get upp vargens stora, håriga mage och ut tittade ett litet killinghuvud. Och ut hoppade först en liten killing och sedan alla de andra tills alla sex var ute. Ingen av dem hade blivit skadad, eftersom den hungriga besten hade slukat dem hela!

De dansade runt och kramade varandra, och deras mamma sa:

- Spring fort och hämta en massa stenar som jag kan lägga i vargens mage innan han vaknar.

De samlade en hel hög med stenar och lade dem i hans mage. Mamma Get sydde igen magen med nål och tråd. Och vargen sov så djupt att han inte märkte ett enda skvatt om vad som hände.

När han slutligen vaknade, var han väldigt törstig och gick till ån för att dricka. Men när han gick, rullade stenarna fram och tillbaka i hans mage och han ropade:

- Vad är det som skramlar mot mina ben?

  Det är inga getter, utan en sten!

När vargen om fram till ån och böjde sig ner över vattnet för att dricka, fick de tunga stenarna honom att tappa balansen. Vargen ramlade i och sjönk djupt, djupt ner och kom aldrig upp igen. Mamma Get och hennes sju killingar stod och kikade bakom ett träd. De rusade fram och ropade:

- Vargen är död! Vargen är död!

Nu skulle de aldrig mer behöva vara rädda!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

1. Bockarna Bruse 2. De tre små grisarna  3. Rödluvan 4. Snövit 5. Hans och Greta 6. Askungen 7. Den fula ankungen 8. Törnrosa 9. Dummerjöns 10. Prinsessan på ärten 11. Kejsarens nya kläder 12. Pojken som åt ikapp med jätten ...

this is not copyrighted © by Daisy Meadows   På jakt efter svartalfen   Rebecka tyckte synd om älvan. - Var inte orolig, sa hon. Kristin och jag ska hjälpa dig att få tillbaka väskan. - Åh, menar du verkligen det? utbrast Miranda lyckli...

This is not copyrighted © by Daisy Meadows   Den rasslande tamburinen   Flickorna avbröt uppvisninge och rusade bort till läraren, samtidigt som flera föräldrar skyndade fram för att försöka hjälpa till att lösa problemet. Men ingen verkade...

Hallå. Nu tänkte jag svara på en fråga som jag fått på FaceBook.   Har du en blogg? Ja, det har jag. Den som jag liksom bloggar på nu.. http://klassiskasagor.bloggplatsen.se   ...

this is not copyrighted av Daisy Meadows   Musiktrubbel   - Åh, vad bra du dansar! sa Rebecka och klappade i händerna. Hon log mot sin vän Krisitn, som just hade visat upp balettstegen som ingick i den dansuppvisning hon skull vara med i ...