this is not copyrighted ©

by Daisy Meadows

På jakt efter svartalfen

Rebecka tyckte synd om älvan.

- Var inte orolig, sa hon. Kristin och jag ska hjälpa dig att få tillbaka väskan.

- Åh, menar du verkligen det? utbrast Miranda lyckligt.

Rebecka log.

- Så klart att jag gör! Kom nu, så går vi och letar efter Kristin.

Miranda plockade snabbt upp sitt spö och flög ner och gömde sig i Rebeckas kjolficka. Rebecka tittade dit för att försäkra sig om att älvan inte syntes och gick sedan raka vägen bort till cd-spelaren. Kristin såg henne komma gående över scenen och skyndade sig fram för att möta henne.

- Jag tror att jag vet vad som har hänt med musiken, viskade hon. Svartalferna!

Rebecka nickade och pekade sedan på kjolfickan.

- Titta vem jag har hittat!

- Hej Kristin! sa älvan med silverklar röst och vinkade. Jag är Miranda musikälvan.

- Åh, Miranda, vad glad jag är att se dig! Om det är någon som kan hjälpa oss så är det du.

- Hon kom hit för att fixa musiken, förklarade Rebecka. Men nu har en av svartaflerna stulit hennes väska.

- Åh, nej! utbrast Kristin. Vi måste ta tillbaka den innan han hinner härifrån och kan ge den till kung Bore!

Mirande nickade ivrigt.

- Men hur ska vi hitta honom? undrade hon.

Rebecka funderade en stund.

- Jag tror inte att han är kvar i Stora salen, sa hon. Det är alldeles för många människor här. Kom, så tittar vi i rummen bakom scenen istället!

Flickorna smet in bakom kulisserna och sprang raka vägen till damernas omklädningsrum. Rebecka tittade i skåpen där baletteleverna hade hängt sina kläder, medan Kristin letade i garderoberna. Men svartalfen syntes inte till någonstans. De fortsatte in på kontoret, där Miranda snabbt tog sig upp ur kjolfickan och flög in under skrivbordet för att leta. Rebecka kikade ut genom fönstret och Kristin sökte igenom alla lådor i dokumentskåpet. Rummet var fullt med papper och pärmar, men där fanns ingen svartalf. Besvikna gick de ut i korridoren igen.

- Tror ni att han har hunnit härifrån redan? frågade Rebecka dystert.

- Nej, svarade Miranda och skakade på huvudet. Jag tror inte att han vågar sig ut bland alla människor. Han gömmer sig säkert någonstans tills kusten är klar.

- Sch! väste Kristin plötsligt och tvärstannade. Jag hörde något! Pianomusik...

- Det kanske är någon som sitter i musikrummet och spelar, sa Rebecka.

- Men vem skulle göra det mitt under en fest? undrade Kristin. 

Rebecka spetsade öronen.

- Vet inte, men vem det än är så behöver han eller hon i alla fall öva, sa hon och gjorde en grimas. Det låter hemskt!

Plötsligt sken Miranda upp.

- Svartalfen! sa hon och susade iväg mot det håll oljudet kom ifrån. Det är bara kung Bores tjänare som kan spela så dåligt!

Flickorna sprang snabbt efter. Ju närmare musikrummet de kom, desto högre lät det hiskliga klinkandet. De kikade försiktigt in geom den öppna dörren och fick mycket riktigt se ett piano mitt på golvet. Men det var någonting som inte stämde. Stolen framför det stora instrumentet var tom!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

1. Bockarna Bruse 2. De tre små grisarna  3. Rödluvan 4. Snövit 5. Hans och Greta 6. Askungen 7. Den fula ankungen 8. Törnrosa 9. Dummerjöns 10. Prinsessan på ärten 11. Kejsarens nya kläder 12. Pojken som åt ikapp med jätten ...

This is not copyrighted © by Daisy Meadows   Den rasslande tamburinen   Flickorna avbröt uppvisninge och rusade bort till läraren, samtidigt som flera föräldrar skyndade fram för att försöka hjälpa till att lösa problemet. Men ingen verkade...

Hallå. Nu tänkte jag svara på en fråga som jag fått på FaceBook.   Har du en blogg? Ja, det har jag. Den som jag liksom bloggar på nu.. http://klassiskasagor.bloggplatsen.se   ...

this is not copyrighted av Daisy Meadows   Musiktrubbel   - Åh, vad bra du dansar! sa Rebecka och klappade i händerna. Hon log mot sin vän Krisitn, som just hade visat upp balettstegen som ingick i den dansuppvisning hon skull vara med i ...

Hallå. Jag vill be om ursäkt för att det var ett bra tag sedan som jag skrev en klassisk saga eller bok. Jag har helt enkelt inte haft tiden, men nu när det är sommarlov så ska jag försöka skriva mer. Fast jag tror inte ens att det är någon över huvu...