För länge sedan strök det omkring så många vilda djur i skog och mark att ingen blev förvånad om man mötte en stor varg eller raggig björn. I ett sött hus vid skogsbrynet bodde den lilla flickan Rödluvan med sin mamma och pappa, som var skoghuggare. Rödluvan var inte hennes riktiga namn, men hon kallades så för att hon alltid bar en röd kappa med en huva, som hon fått av sin kära mormor. 

Rödluvans mormor bodde ensam i en stuga täckt av rosor på andra sidan skogen, och Rödluvan tyckte väldigt mycket om att hälsa på henne. En dag sa Rödluvans mamma till den lilla flickan:

- Idag skulle det väl vara roligt för dig att gå till mormor och hälsa på? Hon mår inte riktigt bra, så jag har bakat en god körbärspaj och gjort i ordning lite saft som ni kan ha att äta och dricka.

Hon gav Rödluvan en korg och sa:

- Men kom ihåg att inte lämna stigen och att inte prata med några främlingar på vägen.

Rödluvan lovade att gå raka vägen till mormors stuga, och mamma knöt på henne den röda kappan, kysste henne på kinden och sa hej då.

Lilla Rödluvan hade inte hunnit så långt när hon mötte en varg.

- Godmorgon, lilla Rödluvan. Vart är du på väg en sån här vacker dag? frågade vargen.

- Godmorgon, varg, svarade Rödluvan artigt. Jag är på väg till min mormor.

- Och vad har du i korgen? frågade vargen.

- En god körsbärspaj och saft som min mamma har gjort iordning, svarade Rödluvan vänligt.

- Och var bor din kära, gamla mormor? frågade vargen med sin allra mest honungslena röst.

- Man fortsätter längs den här stigen, tar vänster när den delar sig och fortsätter sedan rakt fram i tio minuter ungefär. Hon bor i stugan som är täckt av rosor.

- Jaha, så din mormor tycker om blommor? Varför tar du inte och plockar några fina blommor till henne här ute på ängen? föreslog den listige vargen.

Sedan sprang vargen sin väg, och Rödluvan tänkte att det faktiskt var en bra idé att ge mormor en bukett med blommor. Först plockade hon bara blommor som växte vid stigen, men sedan fick hon syn på några fina blåklockor som växte under ett träd. Så bröt Rödluvan löftet till sin mamma att inte lämna stigen.

Solstrålar strilade ner genom träden och fåglarna sjöng så vackert. Plötsligt kom Rödluvan ihåg att hon skulle ha hållit sig på stigen och gått raka vägen till mormors hus. Så hon hoppade upp, tog korgen i ena handen och blomsterbuketten i den andra och fortsatte mot mormors stuga.

Under tiden hade vargen rusat raka vägen till mormors lilla stuga.

- Stugan skulle vara täckt av rosor sa den lilla flickan. Det måste vara här, sa vargen. Nu ska jag käka upp tanten och sedan ta flickan till efterrätt!

Han knackade försiktigt på dörren.

- Kom in. Det är öppet, sa den gamla damen.

Vargen öppnade dörren, rusade in och slukade damen i ett enda nafs. Sedan hittade han en av hennes nattmössor i en låda och satte den på sitt huvud. Vargen drog för gardinerna, hoppade ner i sängen och drog täcket ända upp över sin stora, håriga haka.

Bara ett ögonblick senare knackade lilla Rödluvan på dörren.

- Kom in. Det är öppet, sa vargen med sin mjukaste röst.

Men det lät då verkligen inte som mormors vanliga röst, och flickan undrade vad som var på tok.

- Mamma har skickat hit mig med körsbärspaj och saft. Men mormor, varför är din röst så konstig?

- Jag är så väldigt förkyld, svarade vargen. Kom hit, min kära flicka, och sitt hos mig. 

När Rödluvan närmade sig sängen trodde hon knappt sina ögon.

- Oj, mormor, vilka stora ögon du har! sa hon.

- Det är för att jag ska kunna se dig bättre, sa vargen.

- Oj, mormor, vilka stora öron du har!

- Det är för att jag ska höra dig bättre, mitt barn.

- Oj, mormor, vilka stora tänder du har!

- Det är för att jag ska kunna äta upp dig! ropade vargen och störtade upp ur sängen.

Rödluvan vände sig om och sprang skrikande mot dörren.

Vargen hade precis fått tag i hennes röda kappa, när dörren flög upp och in rusade Rödluvans pappa med yxan i högsta hugg. Med ett enda slag tog han död på vargen. Sedan tog han Rödluvan i famn och tröstade henne.

- Pappa, jag tror att vargen har ätit upp mormor! snyftade Rödluvan. Då tog pappa fram sin kniv och skar upp vargens mage. Därinne låg mormor oskadd, för vargen hade ju slukat henne hel och inte skadat henne med sina vassa tänder.

De satte sig ner och pustade ut. Sedan kalasade de på den goda körsbärspajen och saften. Och Rödluvan fick lova att hon aldrig mer skulle tala med främlingar i skogen, att aldrig mer gå bort från stigen och att alltid lyda sin mamma.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

1. Bockarna Bruse 2. De tre små grisarna  3. Rödluvan 4. Snövit 5. Hans och Greta 6. Askungen 7. Den fula ankungen 8. Törnrosa 9. Dummerjöns 10. Prinsessan på ärten 11. Kejsarens nya kläder 12. Pojken som åt ikapp med jätten ...

this is not copyrighted © by Daisy Meadows   På jakt efter svartalfen   Rebecka tyckte synd om älvan. - Var inte orolig, sa hon. Kristin och jag ska hjälpa dig att få tillbaka väskan. - Åh, menar du verkligen det? utbrast Miranda lyckli...

This is not copyrighted © by Daisy Meadows   Den rasslande tamburinen   Flickorna avbröt uppvisninge och rusade bort till läraren, samtidigt som flera föräldrar skyndade fram för att försöka hjälpa till att lösa problemet. Men ingen verkade...

Hallå. Nu tänkte jag svara på en fråga som jag fått på FaceBook.   Har du en blogg? Ja, det har jag. Den som jag liksom bloggar på nu.. http://klassiskasagor.bloggplatsen.se   ...

this is not copyrighted av Daisy Meadows   Musiktrubbel   - Åh, vad bra du dansar! sa Rebecka och klappade i händerna. Hon log mot sin vän Krisitn, som just hade visat upp balettstegen som ingick i den dansuppvisning hon skull vara med i ...