Det var en gång en fattig mjölnare som hade en vacker dotter. Han var så fattig att han inte kunde betala sin skatt, och när kungen hotade att sätta honom i fängelse, sa mjölnaren desperat:

- Jag har en dotter som kan spinna guldtråd av halm!

- För henne till mig omedelbart, befallde kungen.

Den livrädda flickan fördes till ett rum fullt med halm och en spinnrock. 

- Spinn nu guldtråd av all den här halmen tills imorgon bitti, annars blir du straffad, sa man till henne.

Hon bad att få slippa, för hon visste att hon inte kunde spinna guldtråd av halm, men det hjälpte inte. Dörren låstes, och flickan satt där ensam och grät.

Men efter en kort stund öppnades dörren, och in kom den konstigaste lille man hon någonsin hade sett.

- Varför är du ledsen? frågade han henne.

- Kungen har befallt att jag ska spinna guldtråd av den här halmen tills imorgon bitti, och jag vet inte hur man gör.

- Vad får jag om jag gör det åt dig? sa pysslingen. 

Flickan gav honom sitt halsband, och han satte sig och började spinna halmen till finaste guld. När det blev morgon var han klar. 

Kungen var mycket belåten med detta, men han ville ha ännu mer guld. Så han förde mjölnarens dotter till ett större rum med ännu mer halm och befallde henne att spinna allt till guld under natten. Återigen föll flickan i gråt.

Efter en stund kom pysslingen in i rummet och sa:

- Vad ger du mig om jag hjälper dig?

Den här gången fick han hennes guldring, och han arbetade hela natten tills allt var färdigt.

Men kungen ville ha ännu mer guld, så han förde henne till ett ännu större rum proppfullt med halm. Han sa:

- Om du klarar detta på en natt, får du bli min hustru.

Återigen kom pysslingen och frågade henne:

- Vad ger du mig om jag spinner all halmen till guld åt dig?

Flickan blev förtvivlad, för hon hade inget kvar att ge.

- Då måste du lova, sa den märklige lille mannen, att du ger mig ditt första barn när du har blivit drottning.

Mjölnarens dotter hade inget annat val än att lova den lille pysslingen sitt första barn, men hon hoppades innerligt att slippa hålla sitt löfte. Så spann pysslingen all halmen till guld.

På morgonen fann kungen än en gång att halmen blivit till guld, och flickan blev hans drottning.

Efter ett år födde drottningen en söt liten flicka. Hon var så lycklig och nöjd med sitt nya liv att hon helt hade glömt bort löftet till den märklige lille mannen, tills han återvände en dag och påminde henne. Drottningen erbjöd honom landets alla rikedomar, men han vägrade att ta emot något. Hon grät och grät, för hon stod inte ut med tanken att behöva skiljas från sitt lilla barn. Slutligen veknade pysslingen inför hennes vädjanden och sa:

- Låt gå, jag ger dig tre dagar att försöka gissa mitt namn, och kan du gissa rätt ska du få behålla ditt barn.

Drottningen satt uppe hela natten och skrev ner alla pojknamn hon någonsin hade hört på en lång, lång lista, och hon började gå igenom listan. Sven, Anders, Niklas, Olle, Gustav, Fredrik, Sune, Henrik, Magnus, Victor, Benjamin, Rufus... Men eter varje namn hon läste upp sa mannen bara samma sak:

- Nej! Det är inte mitt namn!

Den andra dagen försökte hon med ett lite mer underliga namn som Blogg, Friskus och Hans-Göte. Men pysslingen bara skrattade och sa:

- Du kan aldrig gissa mitt namn!

Drottningen började gripas av panik och skickade ut sina tjänare för att söka efter alla nya namn som fanns. Alla utom en återvände, tomhänta. Men sent på kvällen när den siste tjänaren var på väg hem till slottet, hörde han någon som sjöng inne i skogen. Han smög mot ljudet och såg den lilla pysslingen dansa runt en öppen eld och sjunga:

- Jag dansar natten lång

  Och sjunger glatt min sång

  På tå jag hoppar lätt

  Hon gissar aldrig rätt

  Ett barn jag får i famn

  Ty Rackarknaster är mitt namn!

Den duktige tjänaren rusade hem till slottet och berättade alltihop för drottningen, så när pysslingen kom till henne den tredje dagen frågade hon honom:

- Heter du Pluffsigtfejs?

- Nej, verkligen inte!

- Heter du Tjockienstock?

- Aldrig i livet!

- Kanske du heter... Rackarknaster?

- Hur vet du det? Vem har sagt det? skrek pysslingen rasande och hoppade upp och ner av ilska. Han hoppade så att det blev ett hål i golvet, som han ramlader ner i.

Jämrande klättrade han upp ur hålet och sprang sin väg. Drottningen, kungen och den lilla prinsessan levde lyckliga i alla sina dagar och hörde aldrig av honom igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

1. Bockarna Bruse 2. De tre små grisarna  3. Rödluvan 4. Snövit 5. Hans och Greta 6. Askungen 7. Den fula ankungen 8. Törnrosa 9. Dummerjöns 10. Prinsessan på ärten 11. Kejsarens nya kläder 12. Pojken som åt ikapp med jätten ...

this is not copyrighted © by Daisy Meadows   På jakt efter svartalfen   Rebecka tyckte synd om älvan. - Var inte orolig, sa hon. Kristin och jag ska hjälpa dig att få tillbaka väskan. - Åh, menar du verkligen det? utbrast Miranda lyckli...

This is not copyrighted © by Daisy Meadows   Den rasslande tamburinen   Flickorna avbröt uppvisninge och rusade bort till läraren, samtidigt som flera föräldrar skyndade fram för att försöka hjälpa till att lösa problemet. Men ingen verkade...

Hallå. Nu tänkte jag svara på en fråga som jag fått på FaceBook.   Har du en blogg? Ja, det har jag. Den som jag liksom bloggar på nu.. http://klassiskasagor.bloggplatsen.se   ...

this is not copyrighted av Daisy Meadows   Musiktrubbel   - Åh, vad bra du dansar! sa Rebecka och klappade i händerna. Hon log mot sin vän Krisitn, som just hade visat upp balettstegen som ingick i den dansuppvisning hon skull vara med i ...