Det var en gång tre små grisar, som en fin sommardag bestämde sig för att lämna gården och gå ut i den stora, vida världen. När de gick där på stigen, talade de om vad de skulle göra.

- Vi kommer att behöva var sin tomt där vi kan bygga ett hus att bo i, sa den lilla grisen till sina bröder.

De träffade en man med en kärra full med halm. Den första lilla grisen frågade om han fick lite halm att bygga ett hus av. Mannen gav grisen lite halm. Och den lilla grisen vinkade farväl till de andra två, byggde sig ett hus och var mycket nöjd med sig själv. Men så kom en varg förbi, och när han såg huset av halm stannade han och tittade in genom fönstret. Därinne såg han en gris. Så han gick till dörren, knackade på och sa med sin vänaste röst:

- Lilla gris, lilla gris, får jag komma in?

Och den lilla grisen svarade:

- Nej, stora varg, hellre äter jag upp kepsen min!

- Då ska jag stånka och pusta tills huset blåst ikull! ropade vargen.

Och han stånkade och pustade tills huset av halm blåst ikull, och han slukade den första lilla grisen.

Under tiden hade de andra grisarna fortsatt gå, tills de mötte en man med en kärra full med träpinnar. En av de små grisarna sa till mannen:

- Skulle du vilja ge mig några pinnar att bygga ett hus av?

Mannen gav honom gärna några pinnar, den andra grisen vinkade farväl till sin bror, byggde sitt hus och var mycket nöjd med sig själv.

Snart kom vargen förbi, och när han såg huset byggt av pinnar, stannade han och tittade in genom fönstret. Därinne såg han den andra lilla grisen. Han knackade på dörren och sa med sin vänaste röst:

- Lilla gris, lilla gris, får jag komma in?

Och den andra grisen sa då:

- Nej, stora varg, hellre äter jag upp tavlan min!

- Då ska jag stånka och pusta tills huset blåst ikull! ropade vargen.

Och han stånkade och pustade tills huset av pinnar blåst ikull, och han slukade den andra lilla grisen.

Den tredje grisen var smartare än de andra två. Han mötte en man med en kärra med tegelstenar och tänkte: "Det är precis vad jag behöver". Så han bad mannen ge honom stenar till ett hus, och den generöse mannen lämnade ett lass med fina tegelstenar. Så byggde den tredje grisen sig ett rejält hus med kök och en stor öppen spis.

Sedan kom vargen och knackade på och sa:

- Lilla gris, lilla gris, får jag komma in?

Och den lilla grisen svarade:

- Nej, stora varg, hellre äter jag upp skorstenen min!

- Då ska jag stånka och pusta tills huset blåst ikull! ropade vargen.

Och han stånkade och pustade och pustade och stånkade, men hur mycket han än försökte, kunde han inte få ikull huset. Den lilla grisen skrattade åt vargen genom fönstret. Vargen tänkte: "Om jag ska få äta upp den här smarta grisen, måste jag ha en listig plan". Därför ropade han:

- Lilla gris, lilla gris, jag vet var det finns ett helt fält fullt med fina rovor.

- Var då någonstans? frågade den lilla grisen.

- Bakom bonden Jakobssons hus, svarade vargen. Om du är klar klockan sex imorgon bitti kan jag komma förbi här, så kan vi ha sällskap dit.

- Javisst, jag ska vara klar, sa den lilla grisen.

Men den lilla grisen gick upp klockan fem, sprang till bondens fält, fyllde en säck med rovor och var tillbaka i sitt trygga hus när vargen kom för att hämta upp honom klockan sex.

- Är du färdig att gå, lilla gris? ropade vargen.

- Haha! skrattade grisen. Jag tyckte att du sa att vi skulle gå klockan fem. Jag har redan varit vid fältet och plockat rovor, och nu håller jag på att laga en härlig gryta.

Vargen blev mycket arg, men med sin vänaste röst sa han:

- Lilla gris, det finns fina äpplen på Ekegården. Om du är klar klockan fem imorgon bitti kan jag komma förbi här, så kan vi ha sällskap dit.

- Javisst, sa den lilla grisen. Vi ses imorgon.

Men den lilla grisen gick upp klockan fyra och promenerade ensam till Ekegården. Han klättrade upp i ett träd och fyllde sin säck. När han var på väg ner, såg han vargen komma. Vargen ropade:

- Men lilla gris, du väntade ju inte på mig. Är det goda äpplen?

- Ja, de är delikata. Här får du ett, sa grisen och kastade ett äpple så långt han kunde. 

När vargen sprang efter det, hoppade grisen ner från trädet och sprang hem så fort han kunde. Vargen var som besatt av att äta upp grisen, så nästa dag knackade han på igen.

- Det är en marknad i staden i eftermiddag. Ska du gå dit?

- Oh ja! sa den lilla grisen glatt. Jag älskar marknader. När ska vi gå, tycker du?

- Klockan tre, svarade vargen.

Som vanligt gick grisen en timme tidigare och kom ensam till marknaden. Han köpte sig en stor tunna. På hemvägen såg han vargen komma mot honom längs vägen. Snabbt hoppade han ner i tunnan och satte den i rullning nerför backen rakt mot vargen. Vargen blev så rädd att han vände och sprang raka vägen hem igen. Senare samma kväll gick vargen till den lilla grisens hus. Han stod vid dörren och berättade hur rädd han hade blivit när tunnan hade rullat mot honom i hög fart. Den lilla grisen skrattade och sa:

- Det var jag som låg inuti tunnan!

Detta gjorde vargen helt rasande. Han röt:

- Jag ska äta upp dig! Nu klättrar jag ner genom skorstenen och tar dig!

Medan vargen klättrade upp på taket, tände grisen en rejäl brasa i den öppna spisen och kokade en gryta med vatten. Vargen hamnade rakt i det kokheta vattnet, och den lilla grisen åt kokt varg till middag. Oh den tredje lilla grisen levde lycklig i sitt fina stenhus i många, många år.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

1. Bockarna Bruse 2. De tre små grisarna  3. Rödluvan 4. Snövit 5. Hans och Greta 6. Askungen 7. Den fula ankungen 8. Törnrosa 9. Dummerjöns 10. Prinsessan på ärten 11. Kejsarens nya kläder 12. Pojken som åt ikapp med jätten ...

this is not copyrighted © by Daisy Meadows   På jakt efter svartalfen   Rebecka tyckte synd om älvan. - Var inte orolig, sa hon. Kristin och jag ska hjälpa dig att få tillbaka väskan. - Åh, menar du verkligen det? utbrast Miranda lyckli...

This is not copyrighted © by Daisy Meadows   Den rasslande tamburinen   Flickorna avbröt uppvisninge och rusade bort till läraren, samtidigt som flera föräldrar skyndade fram för att försöka hjälpa till att lösa problemet. Men ingen verkade...

Hallå. Nu tänkte jag svara på en fråga som jag fått på FaceBook.   Har du en blogg? Ja, det har jag. Den som jag liksom bloggar på nu.. http://klassiskasagor.bloggplatsen.se   ...

this is not copyrighted av Daisy Meadows   Musiktrubbel   - Åh, vad bra du dansar! sa Rebecka och klappade i händerna. Hon log mot sin vän Krisitn, som just hade visat upp balettstegen som ingick i den dansuppvisning hon skull vara med i ...