För mycket länge sedan levde en kung och en drottning, som var ledsna över att de inte hade några barn. En dag satt drottningen vid dammen i slottets trädgård och tänkte på vad önskade sig. Då hoppade en groda upp på ett näckrosblad framför henne och sa:

- Din önskan kommer att gå i uppfyllelse. Innan ett år har gått, har du fått en liten dotter.

Och det blev så som grodan hade sagt. En fin liten flicka föddes, och kungen var så lycklig att han ordnade en stor fest. Alla kungaparets släktingar och vänner samt kungar och drottningar från andra länder bjöds in, tillsammans med tolv feer, som skulle ge prinsessan särskilda gåvor. Nu hände det sig att det fanns tretton feer i den här delen av kungariket, men alla vet ju att tretton är ett olyckstal. Så en av feerna blev inte inbjuden, och hon blev mycket besviken och arg. Den stora dagen för festen kom, och alla gästerna samlades i den stora bankettsalen på det kungliga slottet. Var och en av gästerna hade med sig en gåva till flickan, och feerna ställde upp sig för att dela ut sina speciella gåvor till prinsessan.

- Jag ger henne vishet, sa den första fen.

- Jag her henne skönhet, sa nästa.

De andra gav henne god hälsa, rikedom och så vidare tills prinsessan hade fått allt en far och mor kan önska sin dotter. När elva feer hade gett sina gåvor och den tolfte steg fram, öppnades dörren och in kom den trettonde fen på ett fruktansvärt humör och skulle hämnas.

- När prinsessan är sexton år ska hon sticka sig på en slända och dö! skrek fen högt.

Sedan vände hon ryggen åt alla och gick ut ur salen lika hastigt som hon hade kommit.

Alla var helt förskräckta, men den tolfte fen hade kvar sin gåva. Hon steg fram och sa att hon inte kunde ta bort den onda fens förbannelse, men att hon kunde mildra den.

- Prinsessan kommer inte att dö, utan att sova i etthundra år, sa hon.

Men kungen och drottningen hoppades ändå kunna rädda sin dotter från detta hemska öde och beordrade att alla sländor i landet skulle förstöras.

Den lilla prinsessan växte, och alla älskade henne.

Åren gick, och en vacker dag fyllde prinsessan sexton år. Eftersom hon var alldeles ensam i slottet passade hon på att ströva omkring på ställen där hon aldrig varit förut, och plötsligt befann hon sig i ett gammalt torn. Hon smög försiktigt uppför den vindlande trappan tills hon kom till en dörr, som var låst med en rostig nyckel. Prinsessan vred om nyckeln, dörren öppnades och därinne satt en gumma vid en spinrock.

- Godmorgon, frun, sa prinsessan. Vad gör ni här?

- Jag spinner, svarade den gamla damen. Kom hit, du vill väl prova?

Men prinsessan hann inte mer än att ta sländan i sin hand, så hade hon stuckit sig på fingret och föll i en djup sömn. Alla på hela föll i dvala: kungen och drottningen som just hade återvänt hem, deras hovfolk och tjänare. Hästarna i stallet, duvorna på taket och till och med elden i spisen; allt verkade dö i exakt samma ögonblick.

En tjock törnroshäck växte upp runt slottet, tills inte ens flaggan på det högsta tornet syntes. Historien om den sköna prinsessan och alla som sov i det inbäddade slottet, spreds över hela landet.

Många prinsar kom och försökte hugga sig igenom törnerna för att nå prinsessan, men ingen klarade det. Häcken var för tjock och taggarna för vassa.

När många år hade gått, fick en prins från ett annat land höra talas om slottet med den sovande prinsessan. Han blev inte avskräckt av att alla som försökt hade misslyckats.

Det hade precis hunnit gå etthundra år sedan den stora sömnen föll över slottet. När den unge prinsen närmade sig den tjocka törnroshäcken, förvandlades taggarna till blommor och häcken delade sig för att släppa fram honom.

På gårdsplanen låg hästar, hundar och tjänare och sov djupt. Prinsen klev över allt hovfolket som låg inne i slottet, och han såg också kungen och drottningen sovandes på sin tron.

Prinsen letade i alla rum på slottet. Allra sist kom han till det höga tornet och öppnade dörren till den lilla kammaren där prinsessan låg. Hon var så vacker att prinsen inte kunde låta bli att böja sig fram över henna och ge henne en kyss. Och just då ryckte det i hennes ögonloch, hon tittade upp på honom och log. Sedan vaknade kungen och drottningen, hovet, tjänarna, hästarna, hundarna och flugorna på väggen. Elden i den öppna spisen flammade upp och började brinna som förr. Hela slottet var vid liv igen. Man pratade, ropade, sjöng och skrattade som om ingenting hade hänt. Att det hade gptt etthundra år spelade ingen roll för alla som hade sovit inne i slottet. 

Snart firade man ett stort bröllop för Törnrosa och den unge prinsen. De var lyckliga tillsammans så länge de levde.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

1. Bockarna Bruse 2. De tre små grisarna  3. Rödluvan 4. Snövit 5. Hans och Greta 6. Askungen 7. Den fula ankungen 8. Törnrosa 9. Dummerjöns 10. Prinsessan på ärten 11. Kejsarens nya kläder 12. Pojken som åt ikapp med jätten ...

this is not copyrighted © by Daisy Meadows   På jakt efter svartalfen   Rebecka tyckte synd om älvan. - Var inte orolig, sa hon. Kristin och jag ska hjälpa dig att få tillbaka väskan. - Åh, menar du verkligen det? utbrast Miranda lyckli...

This is not copyrighted © by Daisy Meadows   Den rasslande tamburinen   Flickorna avbröt uppvisninge och rusade bort till läraren, samtidigt som flera föräldrar skyndade fram för att försöka hjälpa till att lösa problemet. Men ingen verkade...

Hallå. Nu tänkte jag svara på en fråga som jag fått på FaceBook.   Har du en blogg? Ja, det har jag. Den som jag liksom bloggar på nu.. http://klassiskasagor.bloggplatsen.se   ...

this is not copyrighted av Daisy Meadows   Musiktrubbel   - Åh, vad bra du dansar! sa Rebecka och klappade i händerna. Hon log mot sin vän Krisitn, som just hade visat upp balettstegen som ingick i den dansuppvisning hon skull vara med i ...