På nyårsafton gick en flicka omkring på stadens gator barfota, hungrig och kall. I sin hand höll hon en bunt svavelstickor, som hon sålde, men ingen hade köpt något av henne på hela dagen. Ingen hade ens kastat ett mynt till henne.

Snöflingorna lade sig på hennes långa, ljusa hår. Det lyste hemtrevligt ur varje hus i staden, och doften av helstekt gås kändes i den kalla natten. Flickan sjönk ner i ett skyddat hörn mellan två hus, kurade ihop sig och försökte hålla värmen.

Den lilla flickan med svavelstickorna vågade inte gå hem. Hon var säker på att att hennes far skulle slå henne, eftersom hon inte hade tjänat ett öre på hela dagen. Dessutom var det nästan lika kallt i hennes hem som det var ute på gatan. Hennes händer var helt blåfrusna. Om hon kunde stryka eld på en svavelsticka, skulle hon bli lite varmare. Hon drog ut en sticka och strök den mot väggen. Lågan både lyste upp och värmde, precis som ett stearinljus, och hon höll händerna över den. Underbart!

För den stackars flickan kändes det som om hon satt framför en stor järnspis. Elden brann så skönt att hon sträckte ut sina fötter för att värma dem också. Men just då slocknade lågan, och flickan stod där åter i mörker och kyla. Då strök flickan eld på ännu en sticka, och ljuset lyste upp väggen och tycktes göra den genomskinlig så att flickan kunde se rakt in i det varma, sköna rummet på andra sidan. Hon såg ett bord vackert dukat med en snövit duk och det finaste porslin. I ena änden av bordet låg en rykande het helstekt gås, som var gyllenbrun och fylld med äpplen och sviskon. Den lilla flickan såg gåsen hoppa ner från bordet och vagga fram på golvet tills den stod alldeles framför henne. Sedan slocknade lågan igen, och allt flickan kunde se var den tjocka, kalla väggen framför henne.

Då tände flicken en tredje sticka. Ännu en gång sköt lågan upp från stickan, och flickan tyckte sig sitta framför en vacker julgran. Tusentals små ljus glittrade på grenarna, och små målade figurer tittade ner på henne där hon satt under det väldoftande trädet.

Men just när flickan sträckte sig efter figurerna, slocknade lågan. Alla julljusen fortsatte att brinna klart tills de såg ut som stjärnor på himlen. En av stjärnorna föll och fick efter sig en lång svans av strålande ljus.

- Nu har någon dött, sa den lilla flickan stilla.

Hennes mormor, som var den enda människa som någonsin varit snäll mot henne, men som nu var död, hade lärt henne att när en stjärna på himlen faller, flyger en själ upp till Gud.

Den lilla flickan tände ännu en sticka mot den hårda muren, och i det bländande ljuset såg hon sin kära mormor, mild och kärleksfull som hon alltid varit, men också strålande lycklig, som hon aldrig hade varit medan hon levde.

- Åh, min käraste mormor! ropade flickan. Ta mig med dig! Jag vet att du är borta så snart stickan har slocknat. Du kommer att försvinna ifrån mig precis som spisen, nyårsfesten och julgranen!

Och fort, fort tände flickan alla de stickor som ännu fanns kvar i bunten, De brann starkare och klarare än solen mitt på dagen. Den vänliga mormodern tog den stackars lilla flicka i sin famn och kramade henne hårt. Sedan flög de båda iväg, fulla av lycka.

De flög högre och högre, högt uppe över jorden, tills de nådde den plats där det varken finns kyla eller hunger, sorg eller smärta - de flög ända hem till Gud.

Men i gryningens kalla ljus fann man den lilla flickan med svavelstickorna liggande på den hårda, iskalla marken. Hon hade krupit ihop i en snödriva vid muren och frusit ihjäl när alla hennes stickor hade slocknat. Bredvid flickan låg de utbrända svavelstickorna.

- Hon har försökt värma sig, den lilla stackaren, sa någon förbipasserande som såg henne ligga där.

Men ingen visste vilka vackra syner flickan hade sett eller hur underbart hon och hennes snälla mormor firade nyår i himmelen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

1. Bockarna Bruse 2. De tre små grisarna  3. Rödluvan 4. Snövit 5. Hans och Greta 6. Askungen 7. Den fula ankungen 8. Törnrosa 9. Dummerjöns 10. Prinsessan på ärten 11. Kejsarens nya kläder 12. Pojken som åt ikapp med jätten ...

this is not copyrighted © by Daisy Meadows   På jakt efter svartalfen   Rebecka tyckte synd om älvan. - Var inte orolig, sa hon. Kristin och jag ska hjälpa dig att få tillbaka väskan. - Åh, menar du verkligen det? utbrast Miranda lyckli...

This is not copyrighted © by Daisy Meadows   Den rasslande tamburinen   Flickorna avbröt uppvisninge och rusade bort till läraren, samtidigt som flera föräldrar skyndade fram för att försöka hjälpa till att lösa problemet. Men ingen verkade...

Hallå. Nu tänkte jag svara på en fråga som jag fått på FaceBook.   Har du en blogg? Ja, det har jag. Den som jag liksom bloggar på nu.. http://klassiskasagor.bloggplatsen.se   ...

this is not copyrighted av Daisy Meadows   Musiktrubbel   - Åh, vad bra du dansar! sa Rebecka och klappade i händerna. Hon log mot sin vän Krisitn, som just hade visat upp balettstegen som ingick i den dansuppvisning hon skull vara med i ...